BRM300SÖ HCK / Randonneurs Sverige

I did this tough one twice now in the last two weekends. It I have some comments in Swedish and I’ll just leave it at that. If anyone (probably only my sister) is interested, I’ll put it in English too.

“Det kanske trots allt var en prestation att vi klarade det.”

Kanske??? Aina, ni ska ha mycket beröm. Det här är ett brevetlopp, och just den här 30-milare, vågar jag påstå, är den tuffaste i Sverge. Stort grattis! En prestation i ett brevetlopp är att komma till kontrollerna och målet i tid. Inget annat. Sedan att man kanske lär sig något längs vägen som gör att man får större marginaler nästa gång … men det är bara något för din egen planering. Det var en jätte prestation. Jag blev glad när jag fick höra av Åke att ni klarade det.

Alla klarade det. Ingen bröt.

Jag ville köra om Partille igen, som jag fick problem med förra gången. Det slog mig efter ett tag att det fanns andra sätt att köra Partille igen än att ta sig runt hela banan …

Jag åt en riktig frukost den här gången. Jag slarvade förra gången. Mycket müsli, en banan och en av mina pannkakor med två skivor parmaskinka. De andra 4 tog jag med mig. Jag kom hem med en, eftersom jag inte hann äta den vid start.

I Horred och Sandared köpte jag en liter blåbärssoppa. Jag har sett att Christian gör så. Jag tror faktiskt att det fungerade. Mandelmassa, som jag åt förra gången, var inte så bra. Jag kom hem med en uppfrätad mun. OKQ8 i Fristad hade inte blåbärssoppa, så det blev en liter mjölk istället.

Jag lyckades hålla kläderna rätt torra hela vägen eller, rättare sagt, han torka ut dem i Svenljunga och Fristad. Jag bytte inte till ny undertröja förrän jag kom i målet och skulle cykla hem.

Jag träffade alla i Svenljunga. Jonas var på väg bort när jag kom. De flesta andra kom ut när jag parkerade. Jag satte mig utomhus för att torka kläderna i solen och Uli kom ut från gården. Han hade burit in cykeln så jag visste inte att han var där.

Det gick lite långsammare med maten, men det visade sig att han hade gjort iordning i förväg när vi kom förra gången. Jag hade nämnt att vi skulle passera den 28/3 och han hade maten färdig och en välkomstskylt utanför. Den här gången visste han inte att vi var på väg.

Ett annat trick, Aina … negativa tankar är förbjudna. De kan vara eländiga motståndare. Det finns allt något gott att tänka på istället.

I helt lugn, sansad och konstruktiv ande tänkte jag “om PBP är så här i 1200km, så åker inte jag”, men Uli, som jag träffade igen i Alingsås försäkrade mig att PBP inte var så.

I Partille har jag alltid lite svårt att hitta cykelbanan som går uppför backen. “Svårt” betyder bara att jag får tar det lugnt och titta noga. Det ser ut som man kan plocka upp den på två ställen, inte så långt ifrån varandra. Jag tog backen sittande, men var glad att jag beställde en trippel för framtiden. Det gick att mala, men jag hade helst snurrat lite mer. Knäna är ömma idag.

Det blev kallt blixt snabbt. När jag passerade Töllsjö var det fortfarande plusgrader. Men genom skogen där mot huvudvägen föll termperaturen ned till -2 och stannade där nästan hela vägen. Jag hade stora förhoppningar om att Göteborgs luftförorening skulle värma upp, men inte igår.

Jag såg stenbron den här gången, Christian, och stannade för att ta en bild. Men bara så du vet … det där med minihus … det kallas “fågelholk” … det ser man på bilden.

Stenbro och minihus

Edit: Christian hade bilder på det riktiga huset. Det är en kopia på ett annat hus på samma gård, men detta är bara 150cm hög:

Minihus från ett litet avstånd

Bara huset

Göteborg 14/3

HisingensCK’s first brevet of the year. I think there were 19 of us who turned out and all finished successfully.

The wind was there again, but nowhere near as bad as it was in Trollhättan.

I did this ride solo too. That is more or less my plan. I don’t expect to have a riding partner during PBP, so I might as well get used to being on my own. I actually like it that way. I can keep a steady pulse, decide how long I stop at controls and generally not have to worry about anything else other than getting where I am supposed to, by the way I am supposed to.

It was nowhere near as tiring as the ride last week from Trollhättan. It was just as hilly, but the wind was not as bad.

I did make a mistake though. The first control was in Varberg and I thought it was too early to eat, so I just ate a roll and had some coffee. Only problem was that there was no place else along the route. It passed through nice peaceful country-side, with no shops.

The second control was unmanned in Källsjö. There is a dairy there with self-service all days except Friday afternoons. Christian hung up a plastic bottle with stickers that we put on our cards and noted the time. I went on in, put 15 kr in the self-service box and drank a Coke.

IMG_20150228_134144

From Källsjö the route went through the backroads to Gunnarsjö to Kungsäter, where one of the few “central” churches (pulpit is in the center of the church) in Sweden can be found.

IMG_20150228_150138

And something we’ve all longed for all winter, sun!

IMG_20150228_151616

The next control was at Horred. I bought some coffee and a couple of fudge like clumps.

IMG_20150314_143602

 

It was after this that my stinginess with food took its toll. I made it over to Fjärås, but across the flatland down below Fjärås, where the wind blows even on the quietest days, my legs turned to lead, pure lead.

I pulled over at a bus stop and squeezed in one of two gels I had with me. That got me to Lindome, 20 km further down the road. There I stopped at the bus stop right down from my house (refusing to look in that direction, of course) and squeezed in one more. That helped to get me the last 10 km to the goal.

Time was 10 hours and 23 minutes, give or take a minute. I don’t remember exactly and haven’t seen the results yet.

I must have managed to push a stop button om my bike computer. It stood still for about 10 km at the 175km mark. That was when I took the first gel.

BRM 200SS on Strava

Trollhättan 7/3

Finally, the first ride, well, ACP-ride.

We started at 7am from the hospital, NÄL. There was a bit of a mix-up for some, since they were given another starting place.

It was cold for the first couple of hours, below zero centigrade. The bunch started out full tilt, but I realized, as usual, that if I was going to get around, I’d need to back off the 90% pulse that I was up at. I had company with Ulrika up to the first control in Färgelanda. The bunch was still there and Ulrika continued with them. I did the rest solo.

The wind cannot be described. It was pretty close to being tangible enough to have a name. The upside was that it wasn’t gusty, just constant powerful wind straight in my face for 100km, down to Stenungsund at the 150km mark.

The wind sucks out energy and when I got to Varekil I decided to fill up a bit with a hotdog and some coffee. I had a feeling that even though there were only some 20 odd kilometers to Stenungsund, I would run into trouble. It would all be close to the coast where the wind was most powerful.

It was a good move and the rest went by fairly uneventful. Just slow. The temperature never got above 3 degrees. I have no idea what the wind chill factor was, but my feet never froze so bad that they hurt. Anything above zero is bearable.

No pictures. Pulled in to NÄL, got some poor patient on crutches to sign my card … 11 hours and 18 minutes.

BRM 200 N from Trollhättan on Strava