BRM 300 Jönköping

I’m packing my things and will soon be leaving for Jönköping. The start is tomorrow morning at 7 am and I’ve booked a hotel close by.

A long stretch, about 80 km I think, is on a former railway bed that is now a bike route. That should be interesting. No traffic, no stress and probably a very good pavement.

The time schedule looks like this:

300kTider1

The map can be seen here: 300km Jönköping

They suggest the hashtag: #lls300k for Twitter and Instagram, so I’ll be using that, if I get a chance.

If everything works out, and I haven’t forgotten it last last week, I can be followed on this link to a tracker, but only after 07:00 CET on Friday:

SPOT tracker

The weather isn’t going to be the best, around 4 degrees above freezing and maybe some rain here and there. So I’ll be taking my trusty Surly Crosscheck.

IMG_20150314_143602

BRM 200 Uddevalla

March 19

The day started out with a scare. I usually cycle to a start, but this one was about 100 km away, so I took the van. Before I got in, I went through everything: helmet, gloves, shoes, shoe-covers, vest, wind-jacket … everything, I thought.

But I forgot that I planned to use a little backpack this time and in it were my money, food, telephone, spare tubes, pump, puncture repair kit …

I didn’t realize this until I was at the parking lot and was unloading the bike.

For a split second I hesitated … should I not start?

But that went over. Calle loaned me 100 kr, Daniel his pump and a tube. I knew Mogens would let me send over the starting fee later.

I started.

I was particularly worried about one stretch, the bike path between Ödeborg and Färgelanda. It would be covered with gravel, crushed stones, and they tend to cut through tires. Once I got past that, the only thing I was concerned about was making that 100 kr last when it came to energy.

I ended up with a good group, a very good group. I was seldom alone, mostly in the hilliest part, where I ended up last.

Otherwise, we pretty much stayed together and it was a good team the whole way around.

The route was just as hilly, even slightly hillier than the first one I did at Trollhättan. It was a tad longer, but it took about 2 hours and 10 minutes less time to get around. That was good for my self confidence.

BRM 200 Uddevalla

BRM200 Trollhättan

What a drag it is getting old …

Trollhättan 2016

Compare to last year, under much worse conditions:

Trollhättan 2015

Going downhill fast … But when I compare the two, the time I lost was on the very last stretch. I must have run out of energy this year. Up to the 150km mark, the last control before the finish, I had about the same times. But up at Svenshögen I had already lost 45 minutes. Maybe I stopped in Stenungsund longer this year than last? Maybe I’m just lazier this year.

This is going to be a tough year. My performance last year was below what I expected, but almost every brevet was done in terrible weather and very tangible wind compared to earlier years. So I was hoping there was an explanation.

Now I still believe there is an explanation: old age and over weight.

We’ll see. Mentally I wanted to do more, but physically there was no response. It could be due to all of the fasting that I have been doing (3 times a week). It’s still the beginning of March and very early in the season for someone who hasn’t done any training all winter. We’ll see …

BRM400 South

Most free time during the last week has been spent preparing for the 400, and 200, kilometer brevets coming up. I plan to do the 400.

We have the route, the cue sheet (in Swedish) and various tidbits of information and encouragement in Hisingens Cykelklubb’s forum.

I’ll be taking my Surly Crosscheck. It’s going to be perfect weather, so I really won’t need the mudguards, but I’m too lazy to set up one of my plastic bikes. We’ll be cycling well into the night and I’ll need lights and a small bag for warm clothes around midnight or so.

The route goes down the coast to Halmstad and then swings east along a very beautiful part of Halland. Then it continues north to Svenljunga and Borås where it turns back west for home.

The weather looks ideal, but 400 km is still 400 km. I need to plan my food carefully so that I don’t run out of energy in the middle of night, in the middle of nowhere.

 

BRM300SÖ HCK / Randonneurs Sverige

I did this tough one twice now in the last two weekends. It I have some comments in Swedish and I’ll just leave it at that. If anyone (probably only my sister) is interested, I’ll put it in English too.

“Det kanske trots allt var en prestation att vi klarade det.”

Kanske??? Aina, ni ska ha mycket beröm. Det här är ett brevetlopp, och just den här 30-milare, vågar jag påstå, är den tuffaste i Sverge. Stort grattis! En prestation i ett brevetlopp är att komma till kontrollerna och målet i tid. Inget annat. Sedan att man kanske lär sig något längs vägen som gör att man får större marginaler nästa gång … men det är bara något för din egen planering. Det var en jätte prestation. Jag blev glad när jag fick höra av Åke att ni klarade det.

Alla klarade det. Ingen bröt.

Jag ville köra om Partille igen, som jag fick problem med förra gången. Det slog mig efter ett tag att det fanns andra sätt att köra Partille igen än att ta sig runt hela banan …

Jag åt en riktig frukost den här gången. Jag slarvade förra gången. Mycket müsli, en banan och en av mina pannkakor med två skivor parmaskinka. De andra 4 tog jag med mig. Jag kom hem med en, eftersom jag inte hann äta den vid start.

I Horred och Sandared köpte jag en liter blåbärssoppa. Jag har sett att Christian gör så. Jag tror faktiskt att det fungerade. Mandelmassa, som jag åt förra gången, var inte så bra. Jag kom hem med en uppfrätad mun. OKQ8 i Fristad hade inte blåbärssoppa, så det blev en liter mjölk istället.

Jag lyckades hålla kläderna rätt torra hela vägen eller, rättare sagt, han torka ut dem i Svenljunga och Fristad. Jag bytte inte till ny undertröja förrän jag kom i målet och skulle cykla hem.

Jag träffade alla i Svenljunga. Jonas var på väg bort när jag kom. De flesta andra kom ut när jag parkerade. Jag satte mig utomhus för att torka kläderna i solen och Uli kom ut från gården. Han hade burit in cykeln så jag visste inte att han var där.

Det gick lite långsammare med maten, men det visade sig att han hade gjort iordning i förväg när vi kom förra gången. Jag hade nämnt att vi skulle passera den 28/3 och han hade maten färdig och en välkomstskylt utanför. Den här gången visste han inte att vi var på väg.

Ett annat trick, Aina … negativa tankar är förbjudna. De kan vara eländiga motståndare. Det finns allt något gott att tänka på istället.

I helt lugn, sansad och konstruktiv ande tänkte jag “om PBP är så här i 1200km, så åker inte jag”, men Uli, som jag träffade igen i Alingsås försäkrade mig att PBP inte var så.

I Partille har jag alltid lite svårt att hitta cykelbanan som går uppför backen. “Svårt” betyder bara att jag får tar det lugnt och titta noga. Det ser ut som man kan plocka upp den på två ställen, inte så långt ifrån varandra. Jag tog backen sittande, men var glad att jag beställde en trippel för framtiden. Det gick att mala, men jag hade helst snurrat lite mer. Knäna är ömma idag.

Det blev kallt blixt snabbt. När jag passerade Töllsjö var det fortfarande plusgrader. Men genom skogen där mot huvudvägen föll termperaturen ned till -2 och stannade där nästan hela vägen. Jag hade stora förhoppningar om att Göteborgs luftförorening skulle värma upp, men inte igår.

Jag såg stenbron den här gången, Christian, och stannade för att ta en bild. Men bara så du vet … det där med minihus … det kallas “fågelholk” … det ser man på bilden.

Stenbro och minihus

Edit: Christian hade bilder på det riktiga huset. Det är en kopia på ett annat hus på samma gård, men detta är bara 150cm hög:

Minihus från ett litet avstånd

Bara huset